Utlänning light

  • Ann-gerd Simu
Det jobber rundt 28.000 svensker mellom 17 og 25 år i Norge. Men det finnes også svensker som har bodd her lengre enn ungdommene.

Nesten én av fem unge i Oslo er nå svenske. Ann-Gerd Simu kom til Norge som ung og håpefull, og valgte aldri å dra tilbake til fedrelandet Sverige. Det angrer hun ikke på i dag.

Ann-Gerd Simu

Du är väl ingen riktig utlänning, säger mina norska vänner och kollegor. Utlänning light säger någon och skrattar. Och visst är det så. Få länder är så lika som Norge och Sverige. Det är lätt att flytta över gränsen, lätt att anpassa sig till det norska arbetslivet. Vi förstår varandras språk, det enda som kan orsaka problem är de språkliga fallgroparna där ett och samma ord har olik betydelse. Ett klassiskt exempel i arbetslivet är svensken som vill avtala ett möte med sin norska kollega och får till svar att den norska kollegan inte har anledning att delta. Svensken blir förnärmad och tror att norrmannen inte är intresserad av något möte överhuvudtaget.

Oljelandet

Ni har ju oljan, säger mina svenska vänner. Och visst tänker vi alla, att med lite olja i maskineriet borde allt gå lite lättare och smidigare. Med 4500 miljarder på banken borde man kunna skaffa sig det man behöver.

1988 kom jag till Norge för att arbeta som bioingeniör på ett mikrobiologiskt laboratorium på landets största sjukhus. Och jag sa detsamma till mina norska kollegor: Ni har ju oljan! Det var nästan det enda jag visste om mitt västra grannland. Norrmännen däremot visade sig vara otroligt gott informerade om tillståndet i Sverige.

Les også

Når 10 svenske ungdommer får jobb, faller 3-4 norske utenfor

Vi diskuterade Palmemordet, svensk politik och underhållningsprogrammen på svensk teve. Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter, Emil, Pippi eller Tjorven gick alltid på någon norsk kanal. De yngre kollegorna älskade ABBA, de i min egen ålder sörjde Cornelis död och berättade om fullsatta konserter med de svenska trubadurerna på sjuttiotalet. Jag kände till några norska författare och Wenche Myhre förstås, men hade inte sett ett enda norskt teveprogram sedan nordvisionens gemensamma program i början av sextiotalet.

Gammeldagse Norge

Jag tror att det vanligaste uttrycket vi svenskar använde när det gällde företeelser i Norge, var ordet gammeldags. I det ”moderna framtidslandet” Sverige fick vi plastinbakat bröd från Skåne.

Nog kommer jag ihåg protesterna de första åren, men det var som om moderniseringståget inte gick att stoppa. Det var mest rationellt och effektivt att baka brödet på stora fabriker i Skåne, även om kvaliteten blev avsevärt sämre.

Här i Norge fick man fortfarande färskt bröd varje dag, men vi var säkra på att detta skulle förändras. Det var bara det att i Norge hade man inte kommit lika långt som i det moderna Sverige. Man var som sagt lite gammaldags. Så arroganta vi var och så fel vi hade!

Ett land som är ”fel”

Vi flyttar till et annat land, inte bara med våra fördomar i bagaget, men också impregnerade med allt vårt hemland har nedlagt i oss. Därför beter vi oss den första tiden som om vi kommit till ett land som är ”fel”, gör ”fel”, tänker ”fel”.

Les også

Flagg til side

Som om vi kom från den stora världen därute och har landat på en isolerad ö. Vi har svårt att inse att vi kommer från en lika liten värld, att våran sanning inte är mer sann än de andras sanning.

Två hemländer

Jag tror att när vi inom Norden flyttar till ett annat nordiskt land, förväntar vi att möta ett land som liknar vårt eget. Vi har ju bara passerat den osynliga gränsen. Vi förstår språket och tror därmed att språket beskriver samma värld som vi själv kommer från. Att sedan saker och ting inte fungerar som det gjorde hemma, gör oss irriterade. Vi förväntar oss inte det främmande.

Efter irritationen kommer chocken över att faktiskt bo i ett främmande land, så småningom börjar vi vår upptäcktsfärd i den nya kulturen. Förhoppningsvis upplever vi till slut rikedomen av att lära känna ett nytt land, att ha två hemländer.